1958 när jag gick på vårterminen i Stureby skola så blev det plötsligt aktuellt att välja ny skola. På min tid så valde man i årskurs sju mellan teoretisk linje eller yrkeslinje. Jag gick den teoretiska linjen och normalt gick man den i tre år och tog den sk Realexamen vilket innebär att man fick en grå mössa på huvudet och slutade skolan under högtidliga former, något som Björn gjorde senare men i en annan skola.
Stockholm växte kraftigt på den tiden och nya förorter som Bandhagen, Högdalen, Rågsved och Hagsätra tillkommit. Många nyinflyttade familjer med barn i bland annat min ålder. Tidigare fanns inga gymnasier utanför Stockholms innerstad men då behovet av gymnasieplatser växte så byggde man ett gymnasium i Bandhagen. Som ett experiment så inrättade man fyraåriga gymnasielinjer – troligen för att avlasta grundskolorna – och erbjöd eleverna att börja tidigare i gymnasiet dvs efter årskurs 8. Något som flera av oss i Stureby skola nappade på. Varför jag gjorde det minns jag inte men hängde väl på kompisarna i vanlig ordning. Kompisarna i Stureby kom både från Örby och Rågsved och Hagsätra.
Så här såg jag ut 1961 respektive 1963
Gymnasiet i Bandhagen – som byggdes ungefär samtidigt som Örbyleden – var bara delvis färdigbyggt och låg bredvid den blivande Örbyleden som börjat att byggas ungefär samtidigt.
Vi var tre stycken gymnasieklasser som började hösten 1959 – Latin, Allmänna och Real klass. I latinklassen började en viss Mats Magnusson som så småningom skulle bli min svåger.
Sammanhållningen i klasserna var ganska bra även om vi var stökiga. Lokaler som inte var färdiga som matsal, salar för fysik och kemi och inte minst gymnastiksal som inte blev färdigbyggd under min tid. Vi saknade dessutom en aula att samlas i.
Första terminen blev det en hel del undervisning utomhus.
1960 så blev en flygel, inredning samt kuben klar. I kuben låg våra klassrum och där hade vi skoldanser bl.a.
Till skolan så blev det mest cykling för min del. Björn började också i Bandhagen efter 2 år om jag minns rätt och hade en moppe. En höstmorgon eller vintermorgon så cyklade jag omkull i en kurva straxt innan skolan och Björn som kom lite efter vurpade på samma ställe så där låg vi båda två på vägbanan och som tur var var det glest med bilar på den tiden så vi undvek att bli påkörda.
Lite bilder från studietiden
Några av våra lärare
Mina studieresultat i gymnasiet är inte mycket att skryta med. Jag tappade ju motivationen in högstadiet och sedan så blev det inte värst mycket läxläsning. Detta resulterade att jag hade underkänt i matte och engelska när höstterminen på 4:e ring skulle börja och för att bättra på betygen så började jag om 3:e ring i stället. Jag fick nya lärare och framför allt nya klasskamrater varav en var Anita Andersson som visade sig ha en häftig lilla syster – Ingrid. Tänk vad tillfälligheter kan komma att påverka livet. Anita fick sällskap med Mats Magnusson och på ett sportlov med pulkaåkning så blev i alla fall jag förtjust i Ingrid. Innan dess så hade det inte varit så mycket bevänt med tjejer. Jag var alldeles för blyg.
Lida var ett populärt utflyktsmål för familjer, skolor och föreningar och jag hade varit där tidigare med mamma, pappa och Björn samt skolan.
Under gymnasietiden så fick jag nya intressen. Ett av dem var Bridge som spelades flitigt i skolan och ibland även på lektionerna. Vissa lördagskvällar var det bridgespel hemma hos någon av oss – en av de som spelade var Mats Magnusson. Vi åt korv samt prinsesstårta. En stor tårta kunde lätt delas på 4. Andra intressen var fotografering och framkallning. Det senare gjorde vi på Bandhagens ungdomsgård och även där var Mats med. I övrigt var vi ett ganska stort gäng främst killar som hängde ihop och idrottade samt gjorde raketexperiment. Några av kompisarna bildade sk]”skifflegroups” som till en början spelade på tvättbräda mm men senare blev dåtidens popband. Ett sådant hette Blue Stars och jag blev manager för detta. Vi spelade på ett stort antal ungdomsgårdar runt Stockholm och fick en och annan hundring som gage. Jag fick 10 % av intäkterna. Det gick ganska bra och vi var i det sk ropet och eftertraktade. Vi fick bl.a. en spelning på Nalen som uppmärksammades av Sveriges Radio. Vi fick en förfrågan om att åka till Gällivare för att spela. Vi fegade ur och efter en tid avtog spelningarna. De flesta av oss gick ju i skolan och slutspurten på gymnasietiden närmade sig. Idrottsligt så var jag duktig i höjdhopp och kom tre i skolmästerskapen.
Det fanns en skoltidning som hette ”Mjolnir”. Där medverkade bland andra Mats Magnusson.
Ett antal exemplar av Mjolnir finns att läsa på följande länk.
I slutet på gymnasietiden gick jag och några kompisar med i SSUH – Sveriges Studenters Helnykterhetsförbund. Vi var med på några kurser där det festades hela nätterna – utan alkohol. Jag blev också ordförande i SSUH och i den rollen så arrangerade jag ett antal skoldanser. Några djupare tjejkontakter blev det aldrig vare sig på fester eller skoldanser förrän jag träffade Ingrid.
Så småningom blev det 1964 dags för studentexamen. På den tiden så föregicks examen av studentskrivningar i olika ämnen som matematik, engelska, svenska mm. Studentskrivningarna höll på under en treveckorsperiod och jag var rejält nervös inför dessa. Jag fick ont i magen mm. I alla fall så blev resultatet så pass bra att jag skulle få deltaga i den sk ”muntan” som innebar muntliga förhör beträffande elevernas kunskaper.
Perioden innan muntliga examen kallades studenterna för abiturienter och i detta ingick att ha en hatt eller mössa på sig som visade vilka ämnen man gillade, vilket betyg som kanske förväntades samt också uttrycka någon åsikt om vissa lärare. Mössan/hatten tillverkades under festliga former några veckor innan studentexamen. Ofta hemma hos någon i klassen.
Den 8:e maj 1964 så var det dags för examen. Uppklädd i ny kostym och med studentmössan i en plastpåse så samlades jag och mina skolkompisar nervösa inför de kommande muntliga förhören och ovissheten hur man skulle lyckas. Jag var inte helt säker på att jag skulle klara förhören. Vi fick reda på när vi kom till skolan vilka 3 ämnen som man skulle förhöras i. Jag minns att det var engelska, svenska och matematik. Engelska var min svaga punkt (föga kunde jag ana att jag 12 år senare skulle hålla ett föredrag i Paris på detta språk inför 800 personer). Min lycka var nog att jag hade förmågan att prata tydligt och inte staka mig. Så även om uttalet på dem text jag fick läsa och översätta inte var det bästa så blev jag inför en lika nervös lärare och sträng kontrollant godkänd. Puh vilken lättnad när man blev uppkallad till rektorn och fick veta att man klarade sig ett par timmar senare. Alla hade inte samma lycka och fick smyga ut bakvägen till stor förtvivlan för släkt och vänner som under dagen samlats på skolgården för att ta emot de nybakade studenterna.
Efter en månads firande och samvaro med Ingrid så åkte jag till Umeå för 15 månaders militärtjänstgöring på I20.
