Första anhalt blev
Det första vi mötte var ett antal entusiastiska klättrare som skulle iväg till de närbelägna fjällbranterna.
Det blev en längre promenad för att titta på allt. En liten bildkavalkad.
Vi passerade Svolver och efter någon mil blev det dags att fika med ett nyinköpt wienerbröd i kings size som vi delade.
Vid lunchtid såg vi en skylt om sommarcafé och vi vek av E10 och körde ca 5 km och hamnade på ett jättemysigt ställe med Café och husvagnscamping. Det blev toast till lunch.
Efter lunchen började jakten på den perfekta badplatsen där Leif skulle ta ett dopp.
I sundet mellan fastlandet och Lofoten så hittade vi en fin plats. Kallt i vattnet max 12 grader men vad gör man?
Efter denna upplevelse var det dags att åka över till fastlandet och till Narvik.
Efter ca 14 mil till på E10/E6 var vi i Narvik. På turistinformationen fick vi tips på några hotell och på nummer 2 så fanns det rum.
Promenad i Narvik på kvällen för att hitta något ställe att äta och det blev så småningom fisksoppa på Best Western. Vi växlade några ord med våra norska bordsgrannar som var på besök från Oslo.
Uppför backarna till hotellet och lite vila. Gatorna i Narvik är verkligen branta och man undrar hur det går att köra bil där på vintern.
Senare tog vi bilen uppför till en utsiktspunkt. Någon midnattssol blev det inte men utsikten var fin ändå.
Onsdag 15 juli
Efter Narvik så blir det Kiruna.
Lite krångel på morgonen att boka visning i gruvan. Visningen var kl 13:00. Det gick bara att boka via internet så vi fick vända tillbaka till hotellet efter någon kilometer och boka. Bara 3 platser kvar.
Det blev en lång biltur på 17 mil över fjäll och myrmarker. På slutet var det ett antal långa vägbyggen som sinkade oss jättemycket men med 5 minuters marginal kom vi på bussen i Kiruna.
Vi passerade mängder av minnesmärken från kriget, bygget av järnvägen mm. Bygget tog 4 år och 6000 personer arbetade med det. Ofta bara med hacka och spade.
Vi passerade Turistorterna Riksgränsen och Björkliden och stannade vid Abisko.
En jättefin och mycket stor turistanläggning med anor från 1898 då den påbörjades. Man kan verkligen känna historiens vingslag här.
Lapporten har Leif funderat mycket över då det fanns ett foto från Margit och Frans besök i Lappland på 1930-talet. Att dom var i Abisko råder inget tvivel om med ett foto på Margit från Abiskojokk. Deras kort var nog tagit från tåget ungefär vid Björklidens turiststation. Jag har en teori om att de åkte tåg genom Norge upp till Narvik och tog malmbanan till Gällivare. Det finns en det foton som styrker det. Kul i alla fall att få se samma vyer som de fick se fast ca 85 år senare.
Läs mer om gruvan]här.
Vi åkte ner 540 m under jord med buss och fick en utmärkt föreläsning om hur brytningen går till idag. En fin reklamfilm om LKAB och deras produkter som verkligen imponerar. Fantastiskt att ett statligt företag ger ett så proffsigt intryck. Kanske behövs proffsigheten om man skall sälja malm över hela välden i hård konkurrens.
Malmkroppen är 4 km lång och 200 m bred.Man vet att den är minst 2 km djup. Den lutar snett nedåt i riktning mot Kiruna centrum. Därför så måste centrum flyttas och man har börjat riva en del hus.
Man gör många små orter i malmkroppen och när man kommit ttill malmen så borrar man uppåt och spränger. Malmen rasar ner och man kör bort den tills det bara är gråberg kvar. Detta har ju också rasat ner och därför sjunker marken ovanpå fast i långsam takt – 9 cm om dagen!!!!
Minst lika intressant var också museet. Man baxnar när man tänker på hur det gick till förr i tiden och hur en del bodde.
Efter gruvbesöket blev det en biltur upp på Loussavara där det fortfarande finns ett stort dagbrott vid sidan av berget.
Efter tankning så blev det full fart mot Gällivare. Men plötsligt kommer en skylt Jukkasjärvi 5 km. Självklart måste vi förbi och se var ishotellet finns.
Vi försökte passera Gällivare men det stötte på problem så efter en runda i någon förort så hamnade vi på en OK mack. Tog en korv och fick råd om hur vi skulle köra. Sedan gick det lättare och efter ett par timmar var vi i Jokkmokk.
Väl framme började vi kolla vad det det fanns boende. Vi stannade vid ICA och Ingrid sprang in där för att fråga om någon visste något ledigt rum. Kö i kassan och hon går ut och pratar med en dam som säljer souvenirer vid ett bord utanför. Ni kan bo hos mig säger hon. Det visade att hon hade 4 hus till uthyrning och ett var ledigt. 350 kr för en trerummare för en natt.
På kvällen blev det hämtpizza men innan dess så blev Leif fotograferad på järnvägsstationen.
Vissa likheter med bilden från 1963 kanske.
Torsdag 17/7.
Hemfärd och full fart mot Kittelfjäll.
I Slagnäs fikade vi på hembygdscaféet där man är välkommen till fots. På samma ställe som 2008 så nu är vi snart stamgäster där.
Ca kl 13 var vi hemma i Kittelfjäll efter 177 mils åkande. En toppenresa.
