1953 hade Frans k\u00f6pt sin f\u00f6rsta bil en Vauxhall Velox. Han hade k\u00f6pt bilen innan k\u00f6rkortet var klart. Uno hans bror hade k\u00f6rkort och pappa hade k\u00f6rt bilen till uppk\u00f6rningen \u2013 olagligt visserligen men med Uno vid sin sida. Uno som led av d\u00e5liga nerver v\u00e5gade inte k\u00f6ra bil men hade p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt tagit k\u00f6rkort.<\/p>\n
I alla fall s\u00e5 klarade Frans k\u00f6rkortet och s\u00e5 sm\u00e5ningom var det dags f\u00f6r semester och f\u00e4rden st\u00e4lldes mot K\u00e4rringsj\u00f6vallen. Det blev b\u00f6rjan p\u00e5 en l\u00e5ng rad av s\u00e5v\u00e4l sommar som vintersemestrar med bil. Fr\u00e4mst kom f\u00e4rden att g\u00e5 norrut.\u00a0 Bara att \u00e5ka bil p\u00e5 den tiden p\u00e5 sm\u00e5 smala grusv\u00e4gar med st\u00e4ndig risk f\u00f6r punktering och l\u00e5ngt mellan samh\u00e4llena var ett \u00e4ventyr.\u00a0\u00a0\u00a0Det var dessutom l\u00e5ngt mellan bensinmackarna.<\/p>\n
Bilen som var ganska liten efter dagens m\u00e5tt m\u00e4tt var en av tre Vauxhall som pappa kom att \u00e4ga. Det fanns naturligtvis inga s\u00e4kerhetsutrustningar i bilen och jag som ytterst l\u00e4tt blev \u00e5ksjuk fick sitta fram. Dessutom \u00f6ppnades framd\u00f6rren fram\u00e5t och inte bak\u00e5t som det \u00e4r p\u00e5 dagens bilar.<\/p>\n