Inledning<\/h2>\n

Under \u00e5ren 1821 till 1930 utvandrade ca 1,3 miljoner svenskar, en del till Canada, Australien, Nya Zeeland och Sydamerika men den \u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten till USA. N\u00e4ra var femte, sammanlagt \u00f6ver 200 000, \u00e5terv\u00e4nde till Sverige, men gott och v\u00e4l 1 miljon l\u00e4mnade sitt f\u00e4dernesland f\u00f6r gott.
\nBland de faktorer som drev m\u00e4nniskor fr\u00e5n Sverige kan n\u00e4mnas:
\n\u0083 rationalisering av jordbruket (b\u00e4ttre redskap, laga skifte)
\n\u0083 den snabba befolknings\u00f6kningen (”vaccinet, freden, pot\u00e4terna”)
\n\u0083 n\u00f6d\u00e5ren under andra h\u00e4lften av 1800-talet \u0083 missn\u00f6je med samh\u00e4llet (v\u00e4rnplikten, den religi\u00f6sa intoleransen)
\nBland de faktorer som skapade ett sug till Amerika kan n\u00e4mnas:
\n\u0083 tillg\u00e5ngen p\u00e5 odlingsbar jord och arbete \u0083 emigrationspropagandan
\n\u0083 breven hem till Sverige
\nDe f\u00f6rsta svenska invandrarna till Nordamerika var kolonisat\u00f6rerna i Nya Sverige. Kolonin anlades vid Delawarefloden 1638, bara 18 \u00e5r efter att de f\u00f6rsta emigranterna (”pilgrimsf\u00e4derna”) fr\u00e5n England anl\u00e4nt med Mayflower till New England. Sammanlagt fanns ca 700 – 800 svenskar och finnar i kolonin, som s\u00e5 sm\u00e5ningom kom att \u00f6verg\u00e5 till holl\u00e4ndarna och senare britterna.
\nUnder de kommande tv\u00e5 \u00e5rhundradena s\u00f6kte sig endast enstaka svenskar till Amerika, bl a som handelsm\u00e4n.
\nF\u00f6rst under f\u00f6rsta h\u00e4lften av 1800-talet kom en viss utvandring ig\u00e5ng, ofta genom olika, inte s\u00e4llan religi\u00f6sa, grupper ledda av starka personligheter.
\nUnder perioden 1820 \u2013 1850 har man konstaterat att ca 5 000 personer emigrerade fr\u00e5n Sverige och det f\u00f6ljande \u00e5rtiondet ca 15 000 personer. Den f\u00f6rsta stora utvandringsv\u00e5gen r\u00e4knas fr\u00e5n tiden efter amerikanska inb\u00f6rdeskriget till 1873. Sverige drabbades 1866 \u2013 1868 av tre missv\u00e4xt\u00e5r och\u00a0det ber\u00e4knas att 120 000 personer l\u00e4mnade landet under denna period.
\n\u00c5ren 1879 \u2013 1893 r\u00e4knas som emigrationens kulmen och under dessa 15 \u00e5r\u00a0emigrerade sammanlagt 485 000 svenskar. Under fem topp\u00e5r emigrerade mer\u00a0\u00e4n 40 000 personer per \u00e5r.
\nI emigrantstatistiken f\u00f6r perioden 1894 \u2013 1930 \u00e4r \u00e5ren 1904 – 1907 (ca\u00a020 000 utvandrare\/\u00e5r), 1910 (ca 23 000 utvandrare) och 1923 (ca 25 000\u00a0utvandrare) s\u00e4rskilt v\u00e4rda att noteras.
\nInnan sekelskiftet 1900 begav sig utvandrarna f\u00f6rst till Mellanv\u00e4sterns\u00a0jordbruksbygder (Minnesota, Illinois, Iowa etc) och senare, d\u00e5 brist p\u00e5 jord\u00a0uppstod, s\u00f6kte man sig l\u00e4ngre v\u00e4sterut (Colorado, Montana, Washington etc)\u00a0d\u00e4r skogsarbete lockade. Omkring sekelskiftet, n\u00e4r m\u00f6jligheterna att f\u00e5 jord\u00a0minskade och det amerikanska samh\u00e4llet blev mer och mer industrialiserat,
\nhamnade svenskarna i \u00f6kad utstr\u00e4ckning i de stora amerikanska st\u00e4derna och\u00a0allt fler av utvandrarna kom ocks\u00e5 fr\u00e5n svenska st\u00e4der. Kvinnorna blev\u00a0hembitr\u00e4den och m\u00e4nnen ofta byggnadsarbetare och snickare. M\u00e5nga\u00a0stannade i New York, Connecticut, Massachusetts och Rhode Island.<\/p>\n

B\u00e5tarna<\/h2>\n

 <\/p>\n

M\u00e5nga emigranter menade att de knappa tv\u00e5 dygnen till England var den v\u00e4rsta delen av resan eftersom Wilsonlinjen ocks\u00e5 fraktade boskap, vilket gjorde att b\u00e5tarna mer eller mindre var som ladug\u00e5rdar. B\u00e5tarna erbj\u00f6d mycket primitiv inkvartering och rullade dessutom sv\u00e5rt p\u00e5 Nordsj\u00f6ns ofta stormiga hav. Fram till 1869 fick man ta med egen mats\u00e4ck, men efter det serverades ”v\u00e4lsmakande mat i gener\u00f6sa portioner portioner” (v\u00e4lling, k\u00f6tt och potatis ans\u00e5gs vara fullgod mat) – man fick dock fortsatt ta med mugg, tallrik och bestick. Wilsons ”skorvar” var fr\u00e5n b\u00f6rjan ganska sm\u00e5, men i takt med den \u00f6kade emigrationen satte man in st\u00f6rre b\u00e5tar. De st\u00f6rsta b\u00e5tarna (t.ex ”Rollo” kunde fr\u00e5n 1870 ta upp mot 1000 passagerare.<\/p>\n

Resan<\/h2>\n

Under f\u00f6rsta halvan av 1800-talet f\u00f6retogs resorna p\u00e5 j\u00e4rnlastade
\nsegelfartyg, de tog 1,5\u20132 m\u00e5nader och var mycket strapatsrika. Segelfartygen avgick fr\u00e5n en rad olika hamnar i Sverige, men framf\u00f6rallt fr\u00e5n G\u00f6teborg.
\nFr\u00e5n ca 1850 blev immigrationen mer organiserad, \u00e4ven om ingen direkt b\u00e5tlinje till USA fr\u00e5n Sverige \u00f6ppnade f\u00f6rr\u00e4n under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget (Svenska Amerika Linjen (SAL) 1915). Emigranterna fick d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rst ta sig till en knutpunkt som Liverpool, Southampton eller Hamburg f\u00f6r att d\u00e4r ta en b\u00e5t till USA. Absolut vanligast var att man fr\u00e5n G\u00f6teborg tog en av Wilson-linjens s. k. Amerikab\u00e5tar till Hull eller Grimsby (avg\u00e5ngar ett par g\u00e5nger i veckan), for med t\u00e5g till Liverpool och embarkerade d\u00e4r p\u00e5 en b\u00e5t som tillh\u00f6rde ett av
\nsammanlagt 17 rederier med agenter i Sverige. Bland de st\u00f6rsta rederierna var Cunard- och White Star-rederierna. Rederiagenterna s\u00e5lde hela paket som inkluderade inte bara b\u00e5tresan till Grimsby\/Hull, t\u00e5gresan till Liverpool och b\u00e5tresan \u00f6ver Atlanten utan ocks\u00e5 vidare transport i USA, t ex t\u00e5g till Chicago. B\u00e5tresan skedde f\u00f6rst med segelfartyg, senare med \u00e5ngfartyg, och
\ntog totalt 10 \u2013 20 dygn; s\u00e5v\u00e4l transittiden (i ex vis England) som v\u00e4dret spelade in. G\u00f6teborg \u2013 England tog tv\u00e5 dygn (vanligen 40 timmar) och \u00f6ver Atlanten tog resan fem \u2013 tio dagar. D\u00e5 fartygen gick fr\u00e5n Liverpool stannade de vanligen till i Queenstown (Cobh) p\u00e5 Irland f\u00f6r att ta upp fler emigranter.
\nUtvandrare fr\u00e5n s\u00f6dra Sverige (Sk\u00e5ne, Blekinge) \u00e5kte ofta fr\u00e5n K\u00f6penhamn och folk fr\u00e5n V\u00e4rmland och andra platser n\u00e4ra norska gr\u00e4nsen reste ofta fr\u00e5n Oslo (kallat Kristiania till 1925).<\/p>\n

B\u00e5tarna.<\/h2>\n

 <\/p>\n

<\/a><\/p>\n

B\u00e5tarna \u00f6ver Atlanten var till en b\u00f6rjan inte mycket b\u00e4ttre – fram till 1885 m\u00e5ste man t ex ta med sig en madrass om man inte ville sova direkt p\u00e5\u00a0plankorna (p\u00e5 Sillgatan i G\u00f6teborg erbj\u00f6ds randiga halmmadrasser just f\u00f6r\u00a0<\/span>detta \u00e4ndam\u00e5l). Fr\u00e5n slutet av 1880-talet satte de stora rederierna dock in\u00a0snabba, nybyggda och relativt komfortabla b\u00e5tar. Transporten av emigranter\u00a0var mycket l\u00f6nsam och vissa tider mer eller mindre slogs rederierna om\u00a0passagerarna. P\u00e5 Centralstationen i G\u00f6teborg stationerades m\u00e4n som\u00a0arbetade f\u00f6r de olika rederiagenterna och som anv\u00e4nde mycket handfasta\u00a0metoder f\u00f6r att f\u00e5 de fr\u00e5n landsorten inresande emigranterna att anlita ”r\u00e4tt”\u00a0rederi.<\/p>\n

En egenhet med emigrantfartygen var att de hade en relativt stor f\u00f6rstaklass,\u00a0en mindre \u2013 ibland obefintlig! \u2013 andraklass och en mycket stor tredjeklass\u00a0(oftast kallad ”steerage” p\u00e5 engelska; steerage betyder egentligen\u00a0melland\u00e4ck, det d\u00e4ck varifr\u00e5n b\u00e5ten styrdes). Exempelvis Campania (Cunard\u00a0Line) hade 600 passagerare i f\u00f6rsta klass, 400 i andra klass och 1 000 i tredje\u00a0klass, den tyska Virginia (Hamburg-Amerika Linie) hade 30 passagerare i\u00a0f\u00f6rsta klass och 800 i tredje \u2013 n\u00e5gon andra klass fanns inte.
\nFartygen var redan fr\u00e5n b\u00f6rjan p\u00e5 1890-talet snabba, marschfart l\u00e5g runt 20\u00a0knop och den kortaste restiden var s\u00e5 tidigt som 1894 nere i under 5 \u00bd dygn\u00a0(Cunards Campania).<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Bland de st\u00f6rsta rederierna var s\u00e4rskilt Cunard Line och White Star Line\u00a0popul\u00e4ra bland svenskarna; b\u00e5da rederierna (gick s\u00e5 sm\u00e5ningom ihop) var\u00a0brittiska med avg\u00e5ngar fr\u00e5n Liverpool. Ett annat stort rederi med m\u00e5nga\u00a0skandinaviska emigranter var Hamburg \u2013 Amerika Linie vars hemmahamn,\u00a0som namnet antyder, var Hamburg. Efter 1915 \u00e5kte naturligtvis de flesta\u00a0svenskar med Svenska Amerika Linjen (SAL) med hemmahamn i G\u00f6teborg.
\nCunard Line hade b\u00e5tar vars\u00a0namn oftast slutade p\u00e5 ”-ia”.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Den\u00a0Cunard-b\u00e5t som v\u00e4l \u00e4r mest k\u00e4nd\u00a0f\u00f6r efterv\u00e4rlden \u00e4r Lusitania.
\nLusitania sj\u00f6sattes 1907 och\u00a0kunde ta 2 165 passagerare
\n(563\/464\/1 138) p\u00e5 sju d\u00e4ck och\u00a0knep redan p\u00e5 sin andra resa
\n”Atlantens Bl\u00e5 Band”. Fartyget\u00a0s\u00e4nktes av en tysk ub\u00e5t utanf\u00f6r
\nIrland 07 maj 1915 och bidrog till\u00a0att USA gick med i f\u00f6rsta
\nv\u00e4rldskriget p\u00e5 de allierades sida eftersom 128 amerikaner \u2013 civila fr\u00e5n en\u00a0neutral stat \u2013 omkom.<\/p>\n

<\/p>\n

White Star Line \u2013 som tidigt slog sig ihop med Dominion Line \u2013 hade b\u00e5tar vars namn oftast slutade p\u00e5 ”-ic”. Den White Star-b\u00e5t som tyv\u00e4rr \u00e4r mest k\u00e4nd idag \u00e4r Titanic. Som v\u00e4l alla k\u00e4nner till sj\u00f6nk
\nTitanic p\u00e5 sin jungfrutur 14 april 1912 efter att ha kolliderat med ett isberg; bara 705 m\u00e4nniskor av de 2 228 (passagerare och
\nbes\u00e4ttning) som fanns ombord r\u00e4ddades. Titanic var v\u00e4rldens st\u00f6rsta fartyg med ett deplacement om 46 328 ton mot en mera
\n”normal” Atlant\u00e5ngare som t ex den 12 \u00e5r \u00e4ldre White Star-b\u00e5ten Cedric om 21 035 ton som trots allt tog 2 875 passagerare
\n(365\/160\/2 350). Svenska Amerika Linjen (SAL) startades
\nav skeppsredare Dan Brostr\u00f6m 1915 i G\u00f6teborg. D\u00e5 den svenska emigrationen avtagit fr\u00e5n ca 1910 kom SAL att spela en st\u00f6rre roll f\u00f6r svensk-amerikaner p\u00e5 bes\u00f6k i ”the old country” \u00e4n f\u00f6r emigrationen. Ett undantag var 1923 d\u00e5 de d\u00e5liga tiderna i Sverige p\u00e5 nytt gjorde att emigrationen \u00f6kade f\u00f6r ett kort tag. SALs f\u00f6rsta \u2013 och de f\u00f6rsta fem \u00e5ren enda \u2013 fartyg var S.S. Stockholm. Stockholm var ett relativt litet fartyg, deplacement 12 835 ton, med plats f\u00f6r \u00a0 \u00a0 2 103 passagerare (282\/21\/1 800) och det var ocks\u00e5 ganska l\u00e5ngsamt med en marschfart p\u00e5 15 knop.
\nDet fanns naturligtvis m\u00e5nga fler rederier och m\u00e5nga, m\u00e5nga fler
\nb\u00e5tar \u2013 och l\u00e5ngt ifr\u00e5n alla gick fr\u00e5n Nordeuropa till New York. Det fanns ocks\u00e5 linjer fr\u00e5n ex vis Italien och t o m fr\u00e5n Sydamerika.
\nM\u00e5nga fartyg gick b\u00e5de under beteckningen ”S.S.” (”M.S.”) och ”R.M.S.”.
\nF\u00f6rkortningen RMS betyder ”Royal Mail Ship” och betecknade allts\u00e5 ett fartyg som anv\u00e4ndes av det brittiska postv\u00e4sendet. Ombord p\u00e5 s\u00e5dana fartyg fanns ett postrum d\u00e4r posten sorterades av Royal Mail’s egna postsorterare. Dessa postsorterare hade ansvar f\u00f6r posten som de f\u00f6rv\u00e4ntades bevaka mer eller mindre med sina liv som insats \u2013 vilket de ocks\u00e5 gjorde; enligt vittnesuppgifter
\nslet postsorterarna ombord p\u00e5 Titanic med att r\u00e4dda posts\u00e4ckar ist\u00e4llet f\u00f6r sig sj\u00e4lva, de lyckades tyv\u00e4rr varken med det ena eller det andra.<\/p>\n

Ankomsten<\/h2>\n

<\/a><\/p>\n

F\u00f6re augusti 1855 anl\u00e4nde alla immigranter till Manhattans vanliga kajer. 1855 besl\u00f6t man i New York att uppr\u00e4tta ett s\u00e4rskilt center p\u00e5 en mera isolerad plats d\u00e4r man kunde processa alla immigranter. Det ans\u00e5gs angel\u00e4get av tv\u00e5 sk\u00e4l: dels var det enklare att kontrollera att inga immigranter avvek och t ex f\u00f6rde med sig en smittsam sjukdom, dels var det omtanke om immigranterna s\u00e5 att de \u00e5tminstone under de f\u00f6rsta f\u00f6rvirrade timmarna inte
\nblev r\u00e5nade eller utsatta f\u00f6r olika bedr\u00e4gerier. En station uppr\u00e4ttades i Castle Garden i Battery Park, men immigrationen \u00f6kade och stationen var snart f\u00f6r liten. 1892 kunde man ta i bruk immigrationsstationen p\u00e5 Ellis Island.
\nStationen var byggd i tr\u00e4 och brann ner till grunden 14 juni 1897. Det kom att ta 2 \u00bd \u00e5r innan den var \u00e5teruppbyggd igen (invigning 17 december 1900), nu i brands\u00e4ker sten. Under tiden processades invandrarna i det s k Barge Office i Battery Park; en anl\u00e4ggning som dock hade v\u00e4sentligt mindre kapacitet \u00e4n Ellis Island med l\u00e5nga v\u00e4ntetider som f\u00f6ljd.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

B\u00e5tarna gick f\u00f6rst till kaj d\u00e4r f\u00f6rsta- och andraklasspassagerarna sl\u00e4pptes av. Dessa passagerare underkastades en pliktskyldig inspektion eftersom man i USA ans\u00e5g att passagerare som \u00e5kte i f\u00f6rsta och andra klass troligen inte f\u00f6rde med sig smittsamma sjukdomar och dessutom hade s\u00e5 pass mycket pengar att de inte skulle komma att ligga det amerikanska samh\u00e4llet till last. Vissa immigranter ”smugglades” f\u00f6ljaktligen in i USA genom att de
\n\u00e5kte i (framf\u00f6rallt) andra klass; det r\u00f6rde sig troligen ofta om \u00e4ldre och\/eller sjukliga familjemedlemmar som emigrerade tillsammans med hela sin familj, och den \u00f6vriga familjen \u00e5kte tredje klass som de flesta.<\/p>\n

P\u00e5 immigrationscentret kontrollerades alla immigranter \u2013 allts\u00e5 passagerarna i tredje klass \u2013 innan de sl\u00e4pptes in. F\u00f6r en ”normal” immigrant tog processen tre \u2013 fem timmar, men man kunde d\u00e5 ha f\u00e5tt v\u00e4nta i ett halvt dygn innan man kom iland p\u00e5 Ellis Island eftersom immigrationscentret st\u00e4ngde kl 17.00 och fartyg som kom senare fick v\u00e4nta tills n\u00e4sta dag med alla passagerare ombord. USA inf\u00f6rde hela tiden str\u00e4ngare immigrationsbest\u00e4mmelser som alla\u00a0syftade till att man skulle f\u00e5 in immigranter som kunde f\u00f6rtj\u00e4na sitt eget uppeh\u00e4lle. Man fick inte vara sjuk \u2013 vare sig fysiskt eller psykiskt \u2013 och man fick inte heller vara straffad. F\u00f6r kvinnor och barn g\u00e4llde att de m\u00e5ste \u201dtillh\u00f6ra\u201d n\u00e5gon man i myndig \u00e5lder (make, bror, far etc) och om de trots allt reste ensamma s\u00e5 sl\u00e4pptes de inte in i USA utan att n\u00e5gon kom och m\u00f6tte dem.
\nM\u00e5nga kvinnor gifte sig p\u00e5 Ellis Island enbart f\u00f6r att bli insl\u00e4ppta. Det var ocks\u00e5 misst\u00e4nkt m\u00e5nga \u201dkusiner\u201d som m\u00f6tte kvinnor \u2013 namn och sl\u00e4ktskap antecknades p\u00e5 skeppsmanifesten. Trots allt var det bara ca 2 % av alla som s\u00f6kte komma in i USA som blev avvisade. Detta berodde naturligtvis p\u00e5 att rederierna \u2013 precis som idag flygbolagen \u2013 tidigt gjordes ansvariga om de transporterade passagerare som avvisades vid gr\u00e4nsen.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

P\u00e5 Ellis Island fanns alla faciliteter en immigrant kunde t\u00e4nkas beh\u00f6va:
\nf\u00f6rs\u00e4ljning av lunchboxar, restaurang, s\u00e4rskilda v\u00e4nthallar f\u00f6r dem som skulle vidare med t\u00e5g, bagagerum d\u00e4r man kunde deponera sitt bagage, f\u00f6rs\u00e4ljning av t\u00e5gbiljetter och valutav\u00e4xling. Fram till 1902 f\u00f6rekom en hel del tjuv- och rackarspel och korruption var inte ovanligt bland tj\u00e4nstem\u00e4nnen; 1901 hade president Theodore Roosevelt dock f\u00e5tt nog och tillsatte en chef som p\u00e5 bara
\nett \u00e5r helt lyckades f\u00f6r\u00e4ndra Ellis Island s\u00e5 att alla blev korrekt bem\u00f6tta. S\u00e4rskilt v\u00e4rda att n\u00e4mnas \u00e4r tolkarna. Ellis Island hade ett mycket stort antal tolkar anst\u00e4llda; samtliga tolkar talade minst tre \u2013 fyra olika spr\u00e5k och vissa beh\u00e4rskade upp mot dussinet spr\u00e5k och dialekter. Den g\u00e4ngse bilden av Ellis Island som ett st\u00e4lle d\u00e4r namn f\u00f6rvanskades av en ointresserad och enbart engelsktalande immigrationstj\u00e4nsteman \u00e4r allts\u00e5 fel; tv\u00e4rtom var det s\u00e5 att
\nimmigranterna sj\u00e4lva ville ”anglifiera” eller p\u00e5 andra s\u00e4tt \u00e4ndra sina namn. Massimmigrationen tog slut 1924 pga. mycket str\u00e4ngare immigrationslagar. Ellis Islands roll minskade ocks\u00e5 eftersom immigranter nu m\u00e5ste genomg\u00e5 alla formaliteter redan i sitt hemland. Stationen st\u00e4ngdes dock inte f\u00f6rr\u00e4n i mars 1955; 1954 hade bara 21 500 immigranter passerat Ellis Island, vilket kan j\u00e4mf\u00f6ras med t ex 1921 d\u00e5 500 000 immigranter processades.
\nEllis Island \u00f6vergavs, bommades igen och gl\u00f6mdes bort tills president Lyndon Johnson 1965 officiellt proklamerade Ellis Island som en del av Frihetsgudinnans Nationalmonument. Det var dock f\u00f6rst 1982, p\u00e5 president Ronald Reagans initiativ, som en stiftelse bildades f\u00f6r att restaurera b\u00e5de Frihetsgudinnan och Ellis Island. Frihetsgudinnan \u00e5terinvigdes p\u00e5 den amerikanska nationaldagen 04 juli 1986 (100 \u00e5r efter den ursprungliga invigningen) och Ellis Island \u00f6ppnades 10 september 1990.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Inledning Under \u00e5ren 1821 till 1930 utvandrade ca 1,3 miljoner svenskar, en del till Canada, Australien, Nya Zeeland och Sydamerika men den \u00f6verv\u00e4ldigande majoriteten till USA. N\u00e4ra var femte, sammanlagt \u00f6ver 200 000, \u00e5terv\u00e4nde till Sverige, men gott och v\u00e4l 1 miljon l\u00e4mnade sitt f\u00e4dernesland f\u00f6r gott. Bland de faktorer som drev m\u00e4nniskor fr\u00e5n Sverige […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-1685","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ovrigt"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1685","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1685"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1685\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6058,"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1685\/revisions\/6058"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1685"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1685"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/ewald.nu\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1685"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}