Saksensjön

Innan Frans och Margit byggde stugan vid Saksensjön så var vi där både på sommaren och vintern. På sommaren lånade vi båt av Ekenbros och fiskade med utter. Vi fikade och rensade fisk oftast på någon av öarna i sjön men ibland så övernattade vi i en gammal koja inte långt ifrån Risbäcken. Kojan var rätt nergången och det rök in om man eldade i spisen och det var gott om möss inomhus. Mat lagade vi vid en brasa utanför. På vintern hände det ett par gånger att vi åkte skidor dit och fiskade. Det blev då en dagsutflykt och ofta fick vi spåra i snön för att komma dit. Det blev inte så mycket fiska av och man frös snabbt om fötterna och värmde raggsockorna vid brasan för att dom skulle torka och bli varma innan hemfärden. På bilden nedan ser jag att jag dessutom hade mina varma vantar av hundskinn men som kunde också bli lätt blöta. Jag har inget minne av att vi fick speciellt mycket fisk men det var ett äventyr i alla fall och speciellt knepigt var det nedför mot Vojmån igen med full packning och smala skidspår. På den tiden fanns ingen bro utan det gällde att ta sig över ån där den fruset ihop. Vissa vintrar var det väldigt knepigt att ta sig över när vattnet porlade under fötterna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Saksensjöstugan byggdes 1964. 1963 gjorde Frans upp om arrende av en tomt med Rudolf Fågelstam.

Arrendet löpte på 50 år och kostnaden för detta var 50 kr om året. Vi hade rätt att ta ved för eget bruk dvs att värma upp stugan.

Virke och övrigt byggmaterial hade körts dit av Stig och Ivar Ekenbro under vintern. Vi hade skaffat båt i Saxensjön 1963 och något år senare så byggde Ivar ett båthus för sin båt och vår. Frans betalade virket till det och Ivar byggde.

Båten var en träbåt som skulle skrapas och förnissas varje år. Det blev några turer fram och tillbaka varje år för att få båten klar.

Första turen skulle den skrapas, Sedan blev det 2 turer där båten förnissades och sedan någon dag senare kunde vi åka upp tillsammans till stugan. Arbetet med båten var rena straffarbetet då det ofta var så myggigt att det var en plåga. Hela Saksensjön var förresten myggig bl.a. vid stugan och jag minns en tur vi skulle göra genom björkskogen öster om Girifjället för att plocka hjortron där vi fick ge upp pga av myggen. Hundarna plågades också svårt av myggen.

Sommaren 1964 så byggdes huset i Sakensjön av Ivar och Stig som också bodde i en stuga i närheten. Jag var med en del och hjälpte till att bära. Framför allt så var det många saker som skulle bäras och transporteras över sjöarna. Sängar, madrasser, skåp, porslin mm.

Stig bar den gamla spisen på ryggen mellan Bergsjön och Saksensjön. Jag bar ett skorstensrör från Kittelfjäll, vadade över Gubbsele och gick ända fram till stugan i Saksensjön med det.

Vi kom att vara mycket vid Saksensjön både familjen och med alla vänner och släkt som kom och hälsade på i Kittelfjäll. Förutom den obligatoriska turen att gå upp på Kittelfjällstoppen så ingick också en tur till Saksensjön. Vilket slit och släp. Exempelvis så åkte vi båt två turer fram och tillbaka mellan båthuset och Bergsjön och under tiden det första gänget gick upp längs stigen mot Saksensjön hämtade jag eller Björn de som var kvar vid båthuset. Sedan tog vi motorn på axeln och gick upp till Saksensjön och körde över första gänget till stugan och sedan hämta nästa. Efter lunch och fika var det dags för det omvända.

På något sätt blev Saksenstugan familjens stolthet. Det var ju exotiskt ha en stuga så långt bort från civilisationen.

Mellan Rissjön och  Saksensjön går en större bäck som enligt alla i byns berättelser var full av fisk. Det gällde dock att vara först på våren och meta upp de flesta. Ett fint vattenfall finns inte långt från utloppet i Saksensjön och gick man vidare så fanns ett gammalt sameviste som bebotts ända in på 1950-talet av John Klements med familj.

Fiskhistorierna är många.

Några exempel:

• Något av de allra första åren på 60-talet fick vi faktiskt över 90 fiskar på en natt.
• Under 60—talet fick man lägga nät. Frans åkte upp med kompisar och fiskade. På den tiden fick vi lägga nät och han fick två öringar på 5,5 kilo respektive 3,5 kilo i samma nät. Fantastiskt.

 

 

 

 

 

 

 

De första åren var det inget nätförbud på sommaren. Frans och jag lade ut ett nät som började vid östra delen av ön utanför stugan. Efter ha lagt ut ca 4 meter så sprattlade det till och en fin öring på cirka ett kilo hade fastnat. Bara att dra upp.

I slutet av 60-talet lade Östen Westerlund och jag nät varje dag i Saksensjön och vi åkte varje dag upp och vittjade näten och lade i dom igen. Fångsterna varierade men det blev alltid ett tiotal.

 

Ibland var Margit med och jag minns en solig dag då hon och jag satt i båten och beundrade ett fantastiskt åskväder som gick över Kittelfjället. Solen lyste på oss och vi beundrade skådespelet. När vi åkte tillbaka längs Vojmån upp mot båthusen så blev vattnet grått. Det var nederbörden i Storgrovaravinen som hade dragit med sig massor av lera och färgat vattnet.

1967 var det ett enormt lämmelår och lämlarna trängdes på stranden vid utloppet av Rissjöbäcken. Det var som en grå massa på stranden av lämlar. En hel del simmade ut i vattnet och när vi kom med uttern var vi tvungna att hålla upp linan så att flugorna inte skulle fastna i lämlarna.

När Linda var ca 10 månader åkte Ingrid och jag upp till Saksensjön. Vädret var till en början bra men uppe på Saxensjön drog det ihop sig till oväder. Vi uttrade dock en bit ifrån stugan och plötsligt small det till och det verkade som blixten slog ner i skogen ovanför stugan. Så snabbt har jag aldrig rott förut och vi rusade ganska omskakade upp till stugan.

I slutet på 70-talet var Linda och Pelle ute och uttrade och fick en jättestor öring på linan som drog ner hela utterbrädan under vattnet. Tyvärr när den skulle fångas i håven var den för tung och håven försvann och fisken med.

Fiske skedde i alla typer av väder från strålande solsken, regn och kyla. En natt när Ivar, Sten-Åke och jag var och fiskade så var det fem minusgrader. Vi frös som hundar men turades om att ro för fisken nappade i alla fall.

En hemfärd blev extra äventyrlig för Ingrid och mig. När vi började ro och kommit ut en bit var det väldigt blåsigt och trots att jag försökte ro tvärs över sjön så drev båten sakta mot stranden som var stenig. Vågorna blev högre ju närmare stranden vi kom och till slut gick det inte att ro båten längs med stranden utan jag var tvungen att ha fören mot vinden. Det gick inte att ro båten i motvind heller men på något sätt så förflyttade sig båten sidledes och vi kom i lä och kunde pusta ut.

Saksenstugan och vintern

En minnesvärd resa gjordes av Ivar och mig i mellandagarna – tror det var 1965. Det var mycket lössnö som inte hade packats ihop. Vi började ena dagen med att spåra upp till högsta punkten på stigen – det fanns ingen led då. Skidorna fick inget fäste i den meterdjupa snön och stavarna sjönk ner till marken. Vi fick oavbrutet turas om gå först och var alldeles genomblöta av svett. Det var dessutom bara en smal stig som vi hade att följa och som dessutom var svår att hitta på vintern. Dag 2 packade vi ryggsäckarna och följde spåret som nu hade frusit ihop. På nervägen mot Saksensjön var det lättare att spåra och vi tog oss så småningom upp till sjön precis som mörkret sänkte sig. Det var ca 20 grader kallt. Vi eldade på i stugan och det blev snart varmt och skönt. Morgonen därpå fick vi knappt upp ytterdörren den hade frusit fast. Mycket av fukten som funnits i väggarna i stugan när vi kom hade kondenserats till is och det låg en flera centimeter tjock isvall på tröskeln mellan inner och ytterdörr. Samma sak var det med fönstren. Det gick inte att komma ut till en början men efter mycket bökande fick vi upp dörren. Ute var det rejält kallt. Vi fick senare veta att det varit minus 42 grader i Kittelfjäll och det var troligen lika kallt i Saksensjön.

Vi klädde på oss och gick ned till sjön för att fiska. Det var inte så tjock is men hålen frös igen på ett ögonblick så man fick stå och sparka hela tiden för att hålla hålet öpet. Masken fick man trä på kroken genom att hålla den i fickan, Det nappade och dom fiskar som vi fick upp sprattlade till några slag och frös ihjäl på någon minut. Efter ca 20 minuters fiskande sprang vi upp till stugan för att värma oss och drack te eller varm soppa. Vi hade ombyte och bytte raggsockor och sprang ned igen. Så där höll det på hela dagen och jag minns att vi i all fall fick ca 20 st öringar och någon röding, Någon fisk var hyggligt stor. Med viss bävan gick vi och lade oss på kvällen och till all lycka var det bara ca 20 grader kallt dagen därpå och vi kunde ta oss hem.

1968 skidade Frans, Mats Magnusson och jag dit för lite påskfiske.

Sean dess har det varit många turer på vintern och när snöskotern kom så blev det naturligtvis lättare och snabbare att ta sig dit. Jag minns när Ivar stolt berättade att det bara tagit  20 minuter till Saxensjön – snöskotrarna var inte så snabba då. Själv hade jag länge rekordet på skidor 38 minuter till stugan – obs att det var med turskidor.

Det har varit mycket pyssel med Saksenstugan. Målning utomhus och inomhus. Byte av skorstensrör och på senare år även byte av kamin.

Besöken har väl inte varit så många alla år men sedan barnbarnen kom och vi skaffade skoter har det blivit flera besök.

Det låg länge att anteckningsblock i stugan där vi kunde anteckna vad vi skulle ta med oss nästa gång. Senare så blev det många anteckningar om ditt och datt från olika besökare i stugan.

Lite bilder från 2000 talets alla besök – även från luften.

 

Nedan ett exempel. Vill Du se alla anteckningar – till 2014. så klicka på bilden.

1989 Maria sportlov