Margit och Frans träffades troligen på Dalens dansbana i Enskede. Exakt när vet vi inte men troligen i början på 30-talet. Av ett Vykort framgår att de var på besök/semester i Norrtälje 1932. Dalens dansbana låg på ”tallhöjden” idag en skogsdunge som ligger till vänster första kurvan nuvarande Åstorpsringen när man kommer från Enskede dalen.
Båda hade haft en uppväxttid som kantats av svårigheter. Margit hade ju förlorat sin mamma vid 5 års ålder och uppfostrats hos Faster Hedda sedan dess. Hedda och hennas man hade dessutom tagit hand om framför allt Margits pappa men även hennes farmor, mamma och Heddas syster Hilda under kortare perioder. Margits mamma reste till USA och övriga dog med några års mellan rum. Margits pappa hade inte varit speciellt lycklig i sitt liv efter skilsmässan och dog när Margit var 16 år. Trots det hade Margit i alla fall fått en ordnad uppväxt och skolgång och 1930 började Margit på Lumafabriken – i nuvarande Hammarby Sjöstad – som lamparbeterska.
1930 har Margits mamma Hulda och halvbror Sven flyttat till Lysekil och 1931 så gifter sig Hulda med tullaren Emil Harrisson och hennes son Sven går i skola i Lysekil och blir bekant med en Dagmar Hallberg som han senare gifter sig med. På något sätt så växer kontakterna sig starkare och på Frans och Margits bröllop så kommer gratulationstelegram från Lysekil.
Frans å sin sida hade redan som femtonåring 1923-05-30 och direkt efter skolan börjat på Kopia tryckeri. Kopia var beläget på David Bagares gata nr 7 och han gick till och från kopia i stället för att betala 10 öre för spårvagnsbiljetten. Frans var näst äldst i en fattig familj om åtta personer som bodde trångt på olika adresser på Skånegatan, Swedenborgsgatan och Blekingegatan. Pappa Lorens hade dålig syn och svårartad astma. Mamma Lotten tog städjobb på olika ställen och någon gång var man tvungen att be fattigvården om hjälp. Frans hade 5 syskon – ett sjätte dog vid födseln. Kravet på att hjälpa till med försörjningen var stort och alla barnen drog sitt strå till stacken. 1930 var dessutom det yngsta barnet Uno bara 6 år.
Äldsta systern Cecilia hade efter en kortare period i Göteborg kommit tillbaka till Stockholm och hjälp till ekonomiskt genom att köpa nya korkmattor till lägenheten.
Frans hade avancerat på Kopia från springgrabb till maskinlärling – 1927 – 1928.
1929 gjorde Frans 6 månaders militärtjänst.
Frans var sedan några år medlem i Helgalundsklubben – HK. 1929 hade han dessutom tillsammans med jämnåriga bildat Gamla Helgalundsklubben – GHK -som kom att bli en stöttepelare för HK men framför allt bli ett kompisgäng som höll ihop livet ut.
1929 var Frans tryckerilärling på kopia.
1930 arbetade äldsta systern Cecilia som köksbiträde och syster Agnes som fabriksarbetare – troligen på Tobaksmonopolet.
Vid 1930-talets början rådde den stora depressionen med hög arbetslöshet och dålig ekonomi så det var fantastiskt att både Frans och Margit hade arbete och kunde tjäna pengar. För Frans gick säkert en hel del av lönen åt att försörja sin mamma och pappa.
Nöjesutbudet för ungdomar begränsades i huvudsak till att träffas på någon dansbana. I slutet på 1920-talet och början på 1930-talet så växte det upp dansbanor utanför malmarna. En sådan fanns i Enskede – Dalens dansbana. Till dansbanorna tog man sig genom att gå eller cykla dvs om man hade råd med en cykel.
Det fanns säkert många gemensamma bekanta på söder främst genom föreningsliv och arbete. Kanske var det gemensamma bekanta som gjorde att de träffades på dansbanan i Dalen.
Margit bodde på Kråkrisvägen någon kilometer från dansbanan och när de blivit ett par så blev huset och trädgården en naturlig träffpunkt. Hedda var en social person som uppenbarligen gillade stort umgänge. I närheten fanns en spårvägshållplats och det var inte långt att cykla dit från innerstaden.
Den lediga tid som dom hade på den tiden ägnades åt utflykter av olika slag. Sjöarna i Nackaskogarna som Ältasjön, Söderbysjön och andra sjöar låg inte så långt bort och bland nymodigheterna så fanns en uppvevbar resegrammofon som togs med på utflykterna.
Det var också stort umgänge på Kråkrisvägen med vänner och släkt och både Margits pappas och mammas släkt kom på besök samt åtskilliga vänner både Margits men även gemensamma.
1933 så dog Frans pappa. I och med det så minskade försörjningsbördan för Frans och hans syskon och ekonomin i världen började se bättre ut och de kunde börja planera för bröllop så småningom. Succesivt blir ekonomin bättre för båda två.
1934 bor kvarvarande barn fortfarande hemma hos mamma Lotten men nu på Swedenborgsgatan 48A. Frans är maskintryckare.
1936 så bor Lotten på Blekingegatan 13 med bl.a. Agnes, Linnea, Uno och Frans. Frans och Margit beslutar sig för att gifta sig. Margit bor då på Kyrkogårdsvägen 127.
Lysning och bröllop
När dom förlovade sig framgår inte men 1936 den 11 april så var det bröllop och några dagar innan svensexa och möhippa. Man skrev roliga visor, spexade och klädde ut sig.
Tidstypisk bild för svensexa och möhippa. ”Offren” är klädda i vita mössor. Margit till vänster och Frans som fyra från vänster
Officiellt flyttar Margit och Frans in på Katarina Bangata 3 trappor över gården den 20/21 april dvs ca 10 dagar efter bröllopet men i praktiken har dom redan bott där ett tag innan. Margit fortsatte att arbeta på Luma fabriken som trådarbeterska och Frans lärde sig allt mer om tryckeri och färger.
Utöver bröllopsgästerna så kommer det minst 28 telegram som alla finns bevarade se Frans och Margits bröllopstelegram.
Föreningslivet blomstrade och dom deltog i orientering, handboll -Se HK , GHK och Skogsrännarna. Frans var även en duktig gevärsskytt. Skyttet skedde på stora skuggans skjutbana och jag har minnen från min barndom att jag fick följa med dit. Enligt Frans bror Uno så fanns det en skjutbana = plats där som hette Evaldsbanan men det har jag inte funnit belägg för.
Efter bröllopet blir det lite mer kontakt med Margits mamma Hulda. Bland annat så cyklar dom förbi Mjölby troligen på väg till Småland och mormor.
Vykort från Vreta kloster skrivit vid en rast. ”Berg 4/7 Kära Mamma. Vi må bra. Resan har gått fint. Första dagen stannade vi utanför Nyköping. Det var nästan 12 mil. Tidigt på onsdag morgon var vi iväg igen och voro i Norrköping kl 10 f.m. där vi äto frukost. När vi skulle cykla vidare så blåste det så hårt så cyklarna nästan stod stilla även i nedförsbackarna. Men vi tog det lugnt och kom så småningom till Linköping. Nu ligga vi 12 km från Linköping och ta igen oss, det regnar idag men det slutar nu och då resa vi till Mjölby. Hälsningar Frans och Margit”
Under besöket på västkusten så träffar dom Hulda och Sven samt familjen Hallberg som hade fem vackra döttrar varav en – Dagmar – skulle gifta sig med Sven och en annan – Britta kom att gifta sig med en konditor Lars och som sedermera flyttade till Stockholm och blev goda vänner med Margit och Frans. Jag minns att vi ofta spelade kort med dom under vår uppväxttid.
Lite mer Bilder från besöket på Västkusten.
Resten av 1930 och 1940 talet kom att präglas av förutom arbete med 48 timmars arbetsvecka, inga lediga lördagar och 2 veckors semester en hel del resor och studier på kvällstid. Läs om semester mm. Det blir flera utfärder i Sverige och det finns kort från Dalsland, Öland, Gripsholm mm. Det finns också bilder från resor till Fjällen som Jämtland och Lappland.
Utöver detta ägnas mycken tid åt sport och friluftsaktiviteter. Bl.a. promenader på helgerna och allahanda upptåg.
1937 har Frans avancerat till tryckare på Kopia.
1938 får Margit besök av sin mamma Hulda första gången. Så vitt jag vet är det det enda besök hon gjort hos Margit och Frans. Under besöket kommer också kusin Gurli dvs Huldas brorsdotter och hälsar på.
Efteråt skriver Hulda som nu bor i Småland ett vykort som tack.
Vykort från Hulda till Herr Frans Ewald med Fru, Katarina Bangata 61
Långemåla 1938-12-24
Kära Lilla Margit och Frans. Hjärtligt tack för all godhet och allt gott jag hade hos er, reste från Södertälje fredag morgon. Är nu hos Stanley och Dagmar, vad trevligt dom hade gjort till jul. Jag är inte riktigt kry, hoppas jag snart blir bra, skall sända dig några rader i brev. Stanley och Dagmar hälsar er och tackar för presenterna. Dagmar skriver sedan. Ett hjärtligt tack för det jag fick. God Jul önskar vi eder med hälsa framför allt. Hälsningar mamma.
Det blev efterhand lite mer kontakter via vykort.
1939 verkar det som Frans har varit sjuk vilket framgår av ett vykort från bekanta som är upp i Edsåsdalen på Köjagården och som skriver: Frans, du kom ju in på sjukhuset igen. Jag hann aldrig upp till dig på på något besök. Hoppas du mår bättre nu.
1940 får Agnes sonen Ulf. Agnes är ensamstående mamma och bor inneboende hos Lotten. Ulf kom senare periodvis bo hos Margit och Frans i Snättringe.
1941-09-29 slutar Frans på Kopia efter nästan 19 års anställning.
”…vi har lärt känna Ewald som en ärlig, duglig och pålitlig person som med intresse och ansvar tagit det av sitt arbete och utfört detta till vår fulla belåtenhet.”
1941-10-01 började Frans sitt arbete som verkmästare på Hostmann-Steinbergs Tryckfärgsaktiebolag på Liljeholmsvägen 8. I samband med detta så lär Frans sagt till Margit att nu skulle han tjäna så mycket att hon kunde sluta arbeta. Uttalandet speglar den dröm Frans haft att från fattiga förhållanden kunna arbeta sig upp och kunna försörja sin familj något som hans pappa inte kunnat göra. Ett djärvt beslut under brinnande världskrig. Kanske låg också i detta drömmen om att skaffa barn. I alla fall så påbörjar Frans en fyra terminers utbildning på Stockholms Stads Tekniska Aftonskola på kvällstid och samma år den 21/4 flyttar dom till villan i Snättringe på Sjövägen 13. Det är en orolig tid i Europa – 2:a världskriget – och trots det så slutar Margit på Lumafabriken kort därefter -25 maj på egen begäran. I betyget står det att hon huvudsakligen sysslat med monteringsarbeten och uppförandet varit hedrande och att arbetskunnigheten varit utmärkt.
Lite bilder på huset i Snättringe.
1942-06-26 blir Frans inkallad till militärtjänstgöring. Placeringen blir i övre Norrland längs den sk Kalixlinjen som skulle försvara Sverige mot tyskarna i Finland. Bl.a. låg Frans i Armasjärvi där den största militära olyckan under 1900-talet skedde 1940 då en färja välte.
1942-10-01 skriver Frans från Boden som inkallad.
”Hej lilla gumman. Har i eftermiddag anlänt till Boden. Allt väl. Det blir ingen muckning före den 6:e. Tyvärr. (MUCK = Militär Utryckning Civila Kläder). Men senast den 10:e. Är nu på manskapsmässen på I19 och skriver. I tältet blir det för rörigt. Vi har kamin och karburatorlampor (vanligt namn då på fotogenlampa). Bli nu inte alltför ledsen att jag ej kom till söndag. Vi träffas snart många hälsningar mm Frans.
Några dagar senare är han i Luleå och skriver
Hej Lilla gumman, Firar namnsdagen med en utflykt till Luleå. Mycket trevlig stad. Vi ha druckit kaffe och varit på museum. Vet ännu inget bestämt besked om muckningen. Ringer eller telegraferar. Hälsningar Frasse.
1943 i januari så skriver Agnes som är i Nora på konvalecens till Margit och frågar om hon och Frans kan passa Ulf under 1 månad till.
1943 i januari så skriver Frans från Transtrand från en fjäll/skidtur troligen med Skogsrännarna.
1943-12-21 så avslutar Frans sina studier vid aftonskolan med goda betyg i bl.a svenska, tyska, matematik och fysik.
1943-12-24 så dör Heddas man Erik i en hjärtattack. De bor då på Kråkrisvägen 4
1944-06-20 flyttar Hedda in hos Margit och Frans i Snättringe.
1944-08-05 föds Leif på Barnbördshuset Pro Patria.
Georg och Elna var vänner till Margit och Frans. Hur de träffades är oklart. Dock var det inte genom idrotten då det enda Georg sysslat med i den vägen var boxning. I alla fall så var umgänget intensivt och Georg och Elna bor på Kungsklippan och Margit och Frans i Snättringe. På andra sidan ligger Älvsjö varifrån bussarna går in till stan. På sommaren rodde man båt över sjön och på vintern så kunde man gå på isen.
Nedan är 2 korta anteckningar från Frans och Margits umgänge med Georg och Elna som hämtats från Georgs dagbok samt en berättelse om gäddfångst på Långsjön från samma dagbok. Min minnesbild skiljer sig till viss del så att Georg när han fått en gädda tyckte den var för liten varvid han bad Frans om en större. Vidare kan tilläggas att Frans hade gäddor i badkaret i villan och tog med sig till jobbet i en resväska och sålde. Observera Georgs Stockholmsslang som gör texten lite svårbegriplig.
Trettondagen 6/1 1946
Vid pass halv två ringer Frasse och meddelar att Leif inte är kry ity han kräkes och får oangenäma uppstötningar från sin lilla maje och han vet inte om dom kan åka. Men dom kommer i alla fall och så även Fru kurkla et Cie. Det blir en glad och trevlig middag och sedan hjälps vi män åt med disken och har det särskilt roligt med historieberättning. Damerna bara prata och sitta. Idag. kunde inte kilhattarna leka med varandra lika rart som när vi var hos Frasses, ty Leifen är inte bra. Han tål inte maten utanfår upp det lilla han äter. Därför åker Frasses hem redan vid 8-tiden och skjutsen gick lika fort som när vi åkte hem från deras. Ungefär en halvtimmes färd.
12/1 1946
Strax innan ringer Frasse och talar om att Leif legat på Samariten hela veckan och just kommit hem idag. Han är väldigt svag och kan knappast stöda på benen och ledsen och grinig. då dom kan nog inte komma, vilket är retfullt ty på så vis blir det ingen bridge ikväll. På middagen, som ätes at home, blir det värmlands korv och snart är det dags att åka ut till Frasse.
Fredagen 15 januari 1946.
Kylan är idag fruktansvärd. 18 grader kallt. Hur fasen skall man våga sig ut utan äggvärmare (mössa). Den jag äger ser hemsk ut. Kortklippt är jag även. Snart är det dags att åka ut till Frasses. Jag går över isen där en stor råk – vak – uppstått på grund av luftblåsning från en grov slang som dragits ut dit. Fisken ska ha luft. Grabbarna ha redan kommit och vi börja spela – troligtvis schack –och det går skapligt fint. Frasse nämner någonting om att hämta upp en gädda till oss var. Högst allvarligt säger han att dom står väntar nere i sjön. Det är bara att hugga upp en vak och sticka ned handen samt välja. Emrik och Vicke ta detta tal för en bättre skepparhistoria, men jag har hört talas om dylika fångster och tvivla inte.
Nåja, vi spela, dricka kaffe och grogg och när vi sedan ska gå kilar Frasse ut i köket och hämtar stora omslagspapper och så knalla vi ner till isen.
Frasse hugger ett hål i isen och sticker ner handen tar upp en trevlig och livlig gädda som är riktig fin gädda som Emrik får. Sedan får Vicke en och till sist jag. Vi linda in dom i våra papper medan Frasse frågar om vi önskat någon annan storlek.(här frågar Georg om han inte kan få en större gädda varpå Frans släpper i den han tagit upp och letar upp en större i vaken).
Kylan är bister med 22 grader och vi kuta iväg över isen. Komna i närheten av motsatta stranden se vi bussen åka vår näsa förbi. Bu få vi stå i tjugu minuters tid och vänta. Vi fryser tvärs igenom kläder och skor. Hemska London kunde inte vara värre.
Väl hemkommen drickes varm mjölk och ätes bulle. Elna har ännu inte gått till vila varför vi göra sällskap. Lasse är vaken och får se den fina gäddan som väger minst två och ett halvt kilo. –
Hon blir storligen förvånad när hon sen fick höra hur det gått till. Slut på Georgs anteckningar.
1946 i april åker vi på vintersemester med familjen Georg Gustavssons till Kullergården.
1946-04-30 så slutar Frans på Hostmann-Steinberg och får som arbetsbetyg följande omdöme:
”Han har under sin anställningstid utfört sina åligganden till- vår fulla belåtenhet. Då han därjämte iaktagit ett hedrande uppförande, varit punktlig, ärlig, nykter och ordentlig är det oss ett ,nöje att rekommendera honom, då han idag på egen begäran lämnar sin anställning.”.
1946-05-01 börjar Frans på Sadolins där han skulle arbeta tills han gick i pension vid 64 års ålder. Frans började som försäljare och slutade som Disponent. Livet blev inte alltid en dans på rosor. Tidvis var det mycket representation och efter hand så förändrades marknaden i takt med stordrift och teknisk utveckling och det ställdes stora krav på att hänga med. Många av kunder blev efterhand goda vänner till familjen.
1946-04-23 föds Björn på
Mer bilder från Snättringe.
1949-01-04 flyttar familjen till Örby till ett ”nybyggt hus” på Näshultavägen 14 som Frans och Margit köpt för 61.000 kronor.
1951 så flyttar Hedda till Bjulevägen 29 i Stureby
1951 så dör Hulda – Margits mamma. Jag hade ingen aning om att vi hade en mormor men minns att mamma grät när hon fick telefonsamtalet om Hulda var död. I vårt hus var telefonen placerad i hallen på nedre botten. Ganska opraktiskt då alla vistades på övervåningen. Telefonsamtalen var inte så många på den tiden så alla visste om när det ringde, vem som ringde och vad det pratades om.
1951 så börjar jag på Örby folkskola och från den tiden så har jag betydligt klarare minnen om vad som hände i familjen. Många minnen är förknippade med semesterresor i huvudsak till fjällen men det finns också om livet i Örby. Jag har valt att berätta om föreningslivet på 1930 och 1940-talet i separata bilagor som HK, GHK, Hyresgästerna och Skogsrännarna. I övrigt så finns kort från olika år och vykort samt telegram mm.
På 1950-talet när jag och Björn växte upp så semestrade vi flitigt främst i fjällen.]Margit och Frans semestrar från 1946 – 1960.
Sedan blev det]Kittelfjäll som kom att betyda så mycket för hela familjen och dess efterkommande.
Familjeresor
- 1967 Mamaia
- 1969 Leninggrad
- 1969 Norge – Bodö
- 1971 Lugano
- 1978 La serra Italien
Bilagor
Vykort
HK
Skogsrännarna
Snättringe
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.