Leif gick på vinterkurs och låg i snögrotta

Kursen – som gick på Kittelfjälls turiststation – avhandlade det mesta inom vinterkunskap som lavinkunskap, överlevnad, gräva snögrotta göra igloo, valla, lämplig utrustning mm.

Avslutningen på kursen var att ligga i snögrotta på Bäverfjället. Vi fick en teoretiskt genomgång nere i gillestugan – baren – innan som jag har i minnet än idag. Pelle Molin som han hette hade en stor show hur man lagade mat i snögrotta.

Vi fick tips om att man skulle ha smör och bröd i sovsäcken när man sov så att framförallt smöret höll sig mjukt. Dricka upp diskvattnet för att spara på rödsprit. I sovsäcken skulle även blöta pjäxor läggas för annars frös de och blev svåra att få på sig på morgonen.

Viktigt var också att tänka på konstruktionen av snögrottan så att ingången låg lägre än sovdelen så att kalluften samlades mot ingången. Snögrottan måste ventileras så att ett hål fanns i taket genom man stack en stav så att hållet kunde hållas öppet. Annars kunde man dö av kvävning. En deltagare på kursen var en något äldre skåning som hette Bengt Nilsson och som hade uppenbara problem att åka skidor. Ramlade i minsta backe.

Alltnog så var det dags för slutprovet och vi började åka från södra sidan av Borkasjön i sort sett längs den nuvarande leden. Vi fick turas om att spåra. Vi var väl ett tjugotal som skulle upp med packning och gräva in oss. Förutom mat och grävutrustning så var det sovsäck och ett stort renskinn att ligga på.

Det hade snöat nyligen och blåst så det fanns gott om drivor. Dock var snökonsistensen lite för lös. Mao så blev inte snögrottan helt stabil.

På något konstigt sätt hade vi en sovsäck i Kittelfjäll. Det var väl pappas gamla vaddsovsäck från 40-talet. Som man lätt kan förstå så var den väl mest gjord för varma sommarnätter och inte för att ligga i snögrotta i +2 grader eller kallare.

Utetemperaturen var – 20 grader. Då dagarna som bekant är korta vid den tiden på året så blev det att gräva så fort som möjligt. Mao så var det viktigt att hitta ett bra ställe så snabbt som möjligt. Kursledningen byggde en igloo och vi andra grävde en grotta. Vi var 3 st per grotta. Det var jag och Bengt – som inte kunde åka skidor utför – samt en Stockholmstjej som hette Agneta. Under grävningen var det viktigt att hålla sig torr. Under grävningen så måste man ligga på ett renskinn för att inte bli blöt. Man blev blöt i alla fall. Vi hade på den tiden smala slalombyxor – nästan som tajts.

Alltnog när vi krupit in i grottan och ätit vår blåbärssoppa så var det dags att försöka sova.

Agneta låg i mitten. Hon hade i stort sett inte bättre sovsäck än mig och frös som en hund. Hon låg och skallrade hela natten. Bengt och jag med. Kl tre på morgonen väckte Bengt mig och visade på att taket höll på att sjunka ihop. Vi hade byggt i för lös snö. Det var bara någon decimeter upp till taket. Ut med alla och alla utrustning. Minus 20 grader. Utgrävning på nytt och in i grottan och försöka sova. Med jämna mellanrum blev det blåbärssoppa. Man blev kissnödig. Ut på fjället osv. Ingången till snögrottan var ett stort snöblock som skulle skjutas undan varje gång man gick ut och stängas till när man gick in.

Efter stärkande frukost på fjället så var det dags för lite andra övningar i snön som lavinkunskap mm.

Så småningom blev det hemfärd och då gick snart en bindning sönder för mig. Jag hade fjällskidor med kabelbindningar och det var kabeln som hade gått av på ena skidan. Det blev ju svårt att svänga och i det smala spåret så gick det ofta rakt fram ut i skogen. Det underlättades inta av att jag fick ta en del av Bengts packning. Att man kom helskinnad ner är ett under.

Året därpå gick jag kurs på nytt men under bättre förutsättning och framför allt utan skåning och med en varm sovsäck.

Bengt kom jag sedan att gå tillsammans med i Sarek 1963 men det är en annan historia. Bengt fick också ett kortare jobb på hotellet blev brandchef i Storuman och vi har viss kontakt än i dag.