70 årsfirande vilken upplevelse

Födelsedagen började med uppvaktning från Ingrid, Linda, Pelle och Maria och efter hyllningar och presentöppnande blev det frukost.

 

Personalen grattade också och hade dukat extra fint vid vårt bord.

Vi hade de andra 2 dagarna observerat en speciell topp på dolomiterna som såg spännande ut och efter lite förfrågningar så framgick det att det fanns bra vandringsalternativ där.

 

 

 

 

 

 

Resan dit med bil skulle ta ca 30 min men med mycket slingriga och smala vägar samt vägarbeten så tog det en kvart längre.

 

 

 

Vi kom snabbt iväg på en promenadväg av bredare slaget upp till en servering och intog fika. Serveringen var som flera andra ställen längs vandringen en levande fäbod med främst en hel del kor.

 

 

Stigen som vi började på gick runt berget och skulle ta ca 4,5 timmar.

I början var det spännande skog och stora stenblock som rasat ner. Pelle tog en avstickare uppåt och försvann en halvtimme ungefär och gick parallellt med oss fast högre upp.

 

 

 

 

 

 

 

 

Snart var vi framme vid en vacker alpäng och Pelle kom nedspringande längs den i bästa sound of music stil.

Maria beundrar ytterligare en bild av Jesus

Vi fortsatte längs dessa vackra ängar och började snart klättra uppför längs stigen. Snart var vi upp och delvis bakom berget där det fanns diverse snickrade och snidade figurer och blåsinstrument men framförallt vilka blomsterängar.

 

Snart var vi framme vid lunchstället och där bjöd Björn och Monica (dock ej närvarande) på en jättegod lunch som födelsedagspresent.

Hemgjord ost och skinka samt pasta med mycket kantareller. Ett stort tack. Fantastiskt litet ställe. två små hus och en fräsch vattentoa i ett skrangligt uthus.

Andra halvan blev mer strapatsrik efter några kilometer längs blomsterängarna gick det snabbt uppför. En stigning på ca 300 meter och det tog på krafterna.

Vi passerade 2 st som höll på med reparationer av stigen.

Väl uppe så avnjöt vi utsikten innan vi tog oss nedför en stig som delvis var bortspolad och kantades ibland av snö. Det var till att balansera på stenar hela tiden och det var ganska brant. Märkligt nog så gick det ganska bra.

]]]]]]]

 

Väl vad vi trodde nere efter en lång nedstigning så bar det uppför igen och vi ut på en smal stig delvis klipphylla där det var ordentligt brant och djupt på sidan. Svårt att uppskatta men några hundra meter i alla fall. Det blev lite jobbigt på trötta ben men allt gick bra och vi kunde pusta ut och ta oss till bilarna.

]

Allt som allt blev det ca 1,6 mil och ca 600 höjdmeter som klarades av.

]]

Kvällen avslutades med sedvanlig god 5 rätters middag till underhållning av tyrolermusik framfört av en yngre förmåga.

Jag är oerhört tacksam för denna dag som blev en av de största upplevelserna i mitt liv.

Tack Ingrid, Linda, Pelle och Maria och tack alla andra som har hört av sig med hälsningar och uppvaktning. Ingen nämnd men ingen glömd.